Jag kan börja med att säga att jag har stora problem med att vara själv. Jag är rädd att bli ensam. Jag har stort bekräftelse behov och jag älskar när folk (läs killar) vill ha mig. Konsekvenserna blir oftast att jag, såfort jag känner mig ensam, letar vidare. Och därav oftast är otrogen. Eller lovar flera killar att det är dom jag vill ha. 

Jag är även väldigt svartsjuk. Hur går detta ihop, tänker ni nu. Ja, om jag det visste. Men nu, men pojken jag har. Kämpar jag. För jag vill inte ha någon annan. Inte ens de dagar det känns som att jag inte har honom. 

Han är en bra kille. Helt underbar och jätte mysig. Älskar honom mycket. Men, han är inte social på det sättet jag behöver och är van med, de dagar vi inte är med varandra. Ex nu nyss. Skrev tidigare idag att jag vela prata innan jag skulle sova. Är sjuk och trött. Han ringde vid 8. Vi pratade allmänt, kanske 5 min. Sen lät det bara som att han vela lägga på. Jag sa lite frågande (för jag vela att han skulle förstå att han låter uttråkad) jaha, men du kanske vill höras imorgon istället? Varpå han svarade okej, vi hörs imorgon. Och jag blev både sur och ledsen. Vilken han märkte men inte förstod. 

Nu ligger jag här, vill verkligen skriva till honom, ha kontakt liksom. För jag behöver sånt. Men jag håller mig. Och försöker tänka att han är sån här. Han vill inte prata med mig när vi inte är med varandra. Men det får lov att vara ok om jag vill ha honom. 

Dör lite inombords haha. I onödan kanske? Jag vet inte. Ledsen men försöker tänka positivt. Jag är komplicerad.